De senaste 25 åren har det bara funnits enstaka barn med svenska som andraspråk i Gnesta, och det senaste asylboendet stängde i början av 80-talet. Under hösten har situationen förändrats. Idag finns det 40 nyanlända grundskoleelever fördelade på två skolor. Gnesta kommun måste därför hitta nya sätt att jobba, och en av lösningarna är att börja använda Sensavis. Vi fick en pratstund med Kerstin Andersson, IT-mediapedagog på Kvarnbackaskolan i Stjärnhov, för att höra mer om planerna.
Hur kommer ni att arbeta med Sensavis?
– Vi kommer både att arbeta med verktyget i klassrummet och genom att spela in videos. I klassrummet är det upp till varje lärare att använda sig verktyget på bästa sätt. När vi spelar in videos går vi tillbaka till läroplanen, identifierar målet för den årskursen som barnen befinner sig i och jämför med de traditionella läromedel vi använder. Sen gör vi en film på elevernas hemspråk som de kan använda för att förbereda sig inför lektionen. På så sätt kan de ta till sig ämneskunskap och vi hoppas att det blir lättare för dem att lära sig de svenska orden på lektionen. Vi kommer att göra en del av filmerna även med svenskt tal så att alla elever kan ta del av dem.
Det är också nyanlända som jobbar med projektet att skapa filmerna?
– Ja, det är två jätteduktiga killar som kom till Sverige tidigare under hösten. Den ena har tidigare jobbat med IT, den andra är lärare, skådespelare och filmredigerare. De har fått praktik på skolan och räckte tidigt upp handen för att hjälpa nyanlända barn till en bra start. När vi initierade projektet var det givet att engagera dem, och de kommer nu att ansvara för att producera filmerna.
Vad tror ni är fördelarna med att använda Sensavis med nyanlända?
– Vi tror inte att det är skillnad på nyanlända och svenska barn vad gäller inlärning på sitt modersmål, problemet har varit att vi inte haft material på de nyanländas hemspråk. Och om vi har hittat exempelvis en film på arabiska har vi varit tvungna att ta hjälp för att säkerställa både kvaliteten och för att den var på rätt nivå, varken för enkel eller för svår. Nu när vi kan producera eget material kan vi kartlägga förkunskaper och anpassa materialet efter eleverna och den del av läroplanen vi arbetar med.
– Vi funderar också på att låta eleverna producera egna filmer, där de dokumenterar vad de kan. Då kan de också visa för sina föräldrar och på ett naturligt sätt inkludera och engagera dem i sina barns utbildning.
Vilka målsättningar har ni med projektet?
– Vi vill att eleverna ska känna att vi satsar på dem, att de förstår att vi tycker att de är viktiga. Vi vill att de tillgodogör sig ämneskunskap. Vi vill att de ska kunna delta i vanliga lektioner efter att ha sett filmer på sitt eget språk – när de vet vad det handlar om eller vad de andra eleverna pratar om får de en bättre språkutveckling och ett annat engagemang på lektionerna. På så sätt får vi en gemensam upplevelse i klassrummet, alla kan hänga med och ställa frågor. Genom att fortsätta använda modersmålet visar vi även att det är viktigt.
– En viktig målsättning är ju också att med hjälp av produkten och filmerna kartlägga barnens kunskaper för att sedan kunna bestämma hur djupt i ämnet vi kan gå i filmerna och på lektionerna.
På bilden, från vänster: Veronika Pettersson, Bashar Sahyuoni, Kerstin Andersson, Anna Kalla, Abdullah Kudsi, Roxana Hermelin
