Fyrabarnsmamman Lotta Pikner är utbildad kock men sedan några år tillbaks egenföretagare. ”För mig är barnen allt. Det är otroligt viktig att barn får växa upp i en trygg miljö med mycket kärlek för att bli friska, glada människor. Eftersom mina barn alla har dyslexi, i varierande grad och som yttrar sig på helt olika sätt, har jag valt att arbeta hemifrån så jag alltid finns tillgänglig.”
Lottas äldsta barn fick sin dyslexidiagnos i årskurs 4. ”Det kom inte som någon överraskning. Min man har dyslexi och jag har alltid föredragit praktiskt arbete. Det var Wilmas rektor som först började prata med oss. Wilma hade jättejobbigt med avkodningen av information hon fick genom att läsa och lyssna, och hade lite kraft kvar till att bygga inre bilder vilket är viktigt för förståelsen. Det gjorde att hon hamnade efter. Rektorn hänvisade oss till skolpsykologen, som blev ett stort stöd.”
Att Wilma hade svårt att hänga med i undervisningen i vanlig skola, påverkade inte självförtroendet. Hon ville ha högsta betyg i alla ämnen hon kunde. Att inte klara skolan var inte ett alternativ. ” Hela vårt samhälle bygger på att klara skolan, så det var bara att börja arbeta för att det skulle hända. När jag inte fick svar på mina frågor började jag leta på nätet, läste på för att kunna ställa rätt frågor och kräva rätt åtgärder. Ganska snart blev det känt att jag satt på mycket kunskap. Pedagogerna ville bolla, jag blev referens och stöd till andra föräldrar. Jag var också aktiv i Facebook-gruppen Barn i behov. Det är viktigt att ha en kunskapsgrund att stå på men lika viktigt att lyssna på sitt barn och känna med magen. Jag tycker synd om föräldrar som lutar sig mot skolan och tror att de sitter inne på all kunskap. Det är inte så! Det krävs extremt mycket av oss som föräldrar, att vi engagerar oss och är aktiva.”
Skola med dyslexiinriktning
När Wilma kom in på Ängkärrskolan, Sveriges enda skola med dyslexiinriktning, kände Lotta att hon kunde slappna av lite eftersom lärarna var insatta, aktiva och lyssnade på föräldrarna. Skolan hade också tillgång till bra verktyg. ”På skolan används datorer och olika program som stöd: ClaroRead, som läser upp skrivna texter. Stava Rex, som rättar stavfel och grammatiska fel. Men när jag såg Sensavis första gången blev jag lyrisk. För det handlar ju inte bara om att göra skolan lättare, utan också roligare, att väcka lusten att lära. Alla barn behöver visuella stöd för att lära, men speciellt barn med dyslexi. Genom att göra svåra ämnen som biologi, kemi och geografi enklare att förstå och roligare att ta till sig bygger vi en viktig grund. Genom att både höra och se fakta blir det enklare att avkoda och bygga inre bilder samt avgöra var de behöver lägga mer tid. Och när läraren gör en film av innehållet får eleverna en gemensam bild i en familjär kontext, med en familjär röst. De kan ta en paus, de kan snabbspola, de kan se filmen hur många gånger som de behöver. Och allt det bidrar till lärandet för alla elever.”
Lusten att lära och känslan att lyckas är enormt viktigt. ”Wilma var jätteduktig på spanska, ett språk som stavas som det låter. Engelskan var jobbigare. Lärarna ville få henne att sluta med spanskan för att jobba mer med engelskan, vilket vi vägrade. Låt barnen fortsätta med det som ger energi och glädje, det vinner ni på i långa loppet! Och i Wilmas fall blev det extra tydligt, eftersom det höga spanskabetyget drog upp snittet och hjälpte henne in på det gymnasium hon ville gå på.”
Wilma har nu börjat på en estetisk gymnasieskola med linjer för musik, teater och dans. ”Rektorn inledde med att säga att 90 procent av eleverna som går här har inte diagnoser. Men alla som går här har sökt sig hit för att de är lagda mer åt det praktiska hållet. Och därför kommer vi att lägga mer fokus på läsandet, skapa tid så att elever som vill kan börja en kvart tidigare, stanna kvar och få extra stöd efter lektionen. Det kändes så otroligt skönt, att de har ett så bra förhållningssätt. Att ingen elev behöver känna sig utpekad, alla får samma möjlighet att lyckas.”
Inte rak väg
Det har funnits många hinder längs vägen. ”Vi har haft lärare som inte lyssnat. Vi har haft rektorer utan kunskap. Vi har ett stort problem i Sverige eftersom resurspengen dragits in för barn med dyslexi – många av hjälpmedlen är dyra. Ängkärrskolan är fantastisk, men de har inte längre råd att bara begränsa sig till elever med dyslexi utan tar nu in andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och breddar lärarnas specialistkunskap. Jag hoppas verkligen att fler av mina barn får möjlighet att gå där, men det finns bara plats för 125 elever.”
”En fråga jag ofta ställer mig är varför staten inte styr mer? Många verktyg som är bra för barn med dyslexi skulle gagna alla, exempelvis bra visuella hjälpmedel. Det borde alla få tillgång till. Jag tycker inte skolan ska vara ett lotteri, det känns det som det är idag.”
Lottas råd till föräldrar:
- Följ magkänslan! Tvivla inte, blunda inte. Du är den som känner ditt barn bäst och du är den som kan göra störst skillnad. Stanna upp och prata med ditt barn. Gå till botten med problemet.
- Googla! Prata med andra! Om ditt barn skulle få en diagnos, samla så mycket kunskap att du kan stötta och se till så de får det stöd de behöver. Du måste vara aktiv, du måste kunna ifrågasätta.
- Om ditt barn får diagnosen dyslexi, tänk på att det är en otroligt bred diagnos. Jag har fyra barn med samma diagnos som alla har olika sätt att hantera den. Du måste hjälpa ditt barn hitta sitt sätt.
- Barn med diagnoser är superhjältar! Det krävs bara att du tar reda på vad just ditt barns styrka är. Låt barnen fortsätta med det som ger energi och glädje, låt dem skina med sina kunskaper!
- Håll en nära kontakt med skolan. Läraren, rektorn, elevhälsan. Men om du inte får det stöd ditt barn behöver, gå högre. Om skolan inte lever upp till det den ska leva upp till, anmäl.
Lottas råd till skolan:
- Rektorn måste ha rätt kunskap för att kunna strukturera och prioritera arbetet på skolan, införa rätt åtgärder och stötta lärarna. Se skillnaden på ”måste”, ” bör” och ” önskvärt”.
- Elevhälsan måste fungera! Det är en viktig resurs för att upptäcka, för att stötta och sätta in rätt åtgärder eftersom de har expertkunskap om vad som särskiljer diagnoser som lärare ofta saknar.
- Barn idag har nya sätt att lära, blir mer och mer visuella, vilket skolan måste anpassa sig till. Satsa på digitala verktyg som kan används och uppskattas av alla elever.
- Alla måste kunna läsa. Vägen dit måste dock bestå av ett strukturerat arbete där eleverna får träna. Det ska inte ske på bekostnad av övriga ämnen! Det finns andra sätt att testa kunskap än skriftligt.
- Prata med och lyssna på föräldrarna! Men prata också med barnen, inte bara över huvudet på dem.
